Debatt. .

2020-01-14 15:28
Foto: Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Agera nu mot ungas psykiska ohälsa

Unga mår allt sämre. Vi är den grupp som är mest drabbad av psykisk ohälsa och engagerade unga är särskilt utsatta. Vi kräver att ni politiker tar ett krafttag för ungas psykiska mående genom att ta fram en övergripande nationell strategi. En strategi som helst hade behövt komma igår. Det skriver Rosaline Marbinah från Sveriges ungdomsorganisationer.

LSU (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer) samlar den svenska ungdomsrörelsen, inom den engagerar sig cirka 650 000 unga i 86 nationella förbund. Bland annat arbetar vi för att minska den negativa stressen hos unga engagerade. Här kan unga mötas, förändra och förbättra samhället och sin egen vardag.

Men detta går bara om unga får fortsätta engagera sig i en miljö som inte skadar deras psykiska hälsa. Dock visar rapport efter rapport att ungas psykiska ohälsa ökar för varje år som går.

Men vad görs då åt den ökande psykiska ohälsan bland unga i Sverige?

De stora reformerna och satsningarna ekar med sin frånvaro. Långsiktiga och nationellt övergripande lösningar uteblir och istället tas kortsiktiga beslut. Trots en svår politisk situation måste ni politiker agera gemensamt, kraftfullt och skyndsamt.

LSU släppte i början av november en unik rapport med statistik från ungdomsrörelsen.

I rapporten framkommer en dyster bild av hur den psykiska ohälsan påverkar ungdomsrörelsen. 35 procent av de förtroendevalda anger att de känner sig så utmattade att de inte har kunnat fullfölja sina uppdrag. Tio procent av de anställda uppger att de fått en utmattningsdiagnos under sin befintliga anställning. 76 procent av dessa har varit sjukskrivna på grund av utmattning.

Stressen påverkar även andra delar av livet. 30 procent av de anställda uppger att deras sömn påverkats negativt vid tanke på deras arbete och endast 27 procent av de förtroendevalda får tillräckligt med återhämtning från sitt uppdrag. Vi kan se att rörelsen själv reparerar sig bit för bit men samhället och främst politikerna måste hjälpa till på vägen.

LSU vill se en strategi som samordnar alla de platser där unga vistas. Det gäller skola såväl som vårdinrättningar, civilsamhällets lokala elevråd, fotbollsklubbar, socialtjänst och kulturskolan. Strategin måste vara långsiktig, inkluderande och intersektionell för att nå alla de grupper som behöver nås för att skapa en bättre psykisk hälsa i vårt samhälle.

I den debattartikel som MUCF:s generaldirektör Lena Nyberg skrev i Aftonbladet den 30 augusti belystes vikten av en sådan strategi.

Strategin är viktig men i sig inte nog för att göra det unga civilsamhället hållbart. Även den ekonomiska och administrativa biten måste bli enklare att hantera för resurssvaga grupper. Mycket av den psykiska ohälsan inom ungdomsrörelsen beror på stress och en känsla av otillräcklighet. Både på ett personligt plan men främst på organisatorisk- och samhällelig nivå.

Att unga ska kunna engagera sig på ett hållbart sätt som inte leder till psykisk ohälsa är en rättighet och nu är tiden att agera. Vi kan se att många inom ungdomsrörelsen känner av den ökande psykiska ohälsan i samhället. Vi vet att unga som engagerar sig skulle bränna ut sig mindre och få en mer hållbar organisering om samhället bidrog med en översiktlig strategi

där alla aktörer samarbetar och har en gemensam plan. Först då kan unga sluta falla mellan stolarna i skyddsnäten.

Vi vill:

– Att en nationell strategi mellan alla aktörer som idag möter unga ska tas fram.

– Att finansieringen till civilsamhällets aktörer ökar och att den administrativa bördan från offentliga finansiärer minskar.

Det handlar om att sätta ungdomarna i första rummet, satsa resurser på ett nytt system och agera för att samordnat ta hand om de personer som lider av psykisk ohälsa. Det kan ske antingen genom bra samarbete mellan alla berörda myndigheter och aktörer eller genom en ny myndighet som samordnar de övriga. Det är såklart en omställning, men en nödvändig sådan.
Vi måste motverka den växande ohälsan i samhället. Vidden av de ekonomiska konsekvenserna av en utbränd generation är oöverskådliga. Att inte agera nu kommer vidare leda till växande utanförskap, ensamhet och minskat demokratiskt utrymme för civilsamhället.

Rosaline Marbinah 
Ordförande och talesperson för LSU